S/Y Atlanta

Vi lämnade Dover mitt på dagen i söndags efter att först ha tankat upp båten fullt, då dieseln var "billig". Vi hade kommit ut mellan 50 - 60 sjömil utanför Engelska kanalen på väg mot Kiel Kanalen. Mattias hade vakten och jag Smulan försökte sova. Vi gjorde bra fart genom vattnet (mellan 8-9 knop), då det small till ordentligt. Av den kraftiga smällen att döma, förstod vi att vi gått på ngt och att Atlanta sannolikt tagit skada. Klockan var runt 23 och det var rätt mörkt ute (regnmoln) och bla. därför var det omöjligt att se vad det var vi kolliderade med. Mattias som hade vakten var dock 100 % säker på att vi inte kört på någon båt utan att det måste ha varit något som flöt lågt i vattnet. Smällen var så kraftig att hela båten skakade till. Vi kunde/kan bara spekulera, men min gissning är att det var en flytande container i vattenytan eller något liknande.

Vi beslutade oss för att ta ner seglen och gå tillbaka för att se vad vi kört på så jag gick upp på däck och började ta ner dem medan Mattias startade motorn. När jag sedan gick ner i båten för att klä mig lite varmare (hade bara nattkläderna på mig) så upptäckte jag att länspumpen gick konstant. Vi lyfte på durken till kölsvinet och då upptäckte vi att vi tagit in mycket vatten oroväckande snabbt.  Vi insåg ganska snart att Atlanta kanske skulle komma att sjunka om vi inte kunde lokalisera läckan och täta denna. Vi sökte med ficklampor efter läckaget men konstaterade snart att skadan måste vara midskepps under tankarna och under den invändiga vattenlinjen vilket innebar att vi inte hade en chans att komma åt den. Mattias stängde av motorns kylvattenintag, skar av vattenslangen och tryckte ner den i slagvattnet för att hjälpa länspumpen att evakuera, men det hjälpte föga. Vi var tvungna att inse faktum och Mattias ropade ut flera nödanrop/meddelande (MAY DAY) och fick till slut respons från Coast Guard i Dover. Under tiden de kommunicerade började jag att snabbt plocka ihop viktiga handlingar, smycken, 2 av 3 laptop mm. Dover Coast Guard dirigerade ut flera fartyg som gick i farleden intill oss, till vår rapporterade position. Mattias skyndade upp och sköt upp en nödraket och kastade därefter i vår livflottecontainer som blåste upp sig perfekt (tack Viking för detta). Ett tyskt fartyg med Polsk besättning var hos oss ca 20 minuter efter att nödanropet gjordes. Vi lyckades hoppa ner i livflotten båda två och sedan efter mycket kämpande dra oss in mot en repstege på fartygets styrbordssida där vi lyckades klättra ombord utan att hamna i det kalla vattnet. Nästan alla våra viktiga tillhörigheter som vi plockat ihop tvingades vi lämna kvar i livflotten då klättringen var för svår.

Senare blev vi upphämtade av Royal Air Force och vi flögs med helikopter tillbaka till deras bas i England. Allt kändes så overkligt och omtumlande, vad händer nu? Natten och förmiddagen tillbringade vi sedan oskadda på en polisstation i basens närhet. Flera av våra viktiga värdehandlingar mm. blev trots allt kvar i livbåten.

Vi blev väl omhändertagna av alla vi mötte och poliserna på den station vi hamnade på, var helt underbara. De samlade ihop pengar och tog oss till ett köpcentrum för att vi skulle kunna köpa lite kläder. Vi ägde då endast de kläder vi hade på oss. Butiken de tog oss till, skänkte oss de hygienartiklar vi behövde.

Till råga på allt så var det Mattias födelsedag måndagen den 25 juni. Han uppvaktades av de otroligt snälla poliserna med sång, chokladtårta med brinnande ljus och gratulationskort. De hjälpte oss sedan med transport till den Svenska Ambassaden i London. Vi behövde tillfälliga pass och praktisk hjälp för att vi skulle kunna ta oss hem. Vi hade inte en krona på fickan och inte en möjlighet att komma åt de pengar vi har på våra respektive konton. Vi flögs hem och landade på Arlanda efter midnatt i morse (tisdags) och togs emot av mina föräldrar och en av Mattias kolleger med sina 2 döttrar (djungeltelegrafen hade gått, sa han). Vi mår under omständigheterna bra och har en hel del oväntade saker att ta tag i, för att kunna leva ett drägligt liv så snart som möjligt igen. Snopet att falla så nära mållinjen, när vi var så nära målet ? Sverige. Vi har ju seglat lite drygt 1 års under betydligt tuffare omständigheter och väder än den aktuella kvällen. 

Visst kommer vi segla igen men det blir nog i den svenska skärgården dock kanske inte denna sommar av naturliga skäl (men det får stå för mig).

Vi har fått besked från vårt försäkringsbolag (Alandia) att de ersätter oss för båten och det känns tryggt att veta. Dock borde vi ha tänkt på att inkluderat värdet av lösöret i båtens värde då värdet av lösöret inkluderas av ersättningen vid totalförlust. För oss innebär detta en kännbar ekonomisk förlust. Vi är glada att vi klarat oss så bra som vi gjort och att vårt försäkringsbolag har agerat så professionellt som man någonsin kan begära.

Detta får bli vårt sista inlägg i loggboken. Tack alla som följt oss på vår resa och för alla meddelanden i Gästboken. Det har varit en underbar, ibland mindre underbar tid som många har delat med oss.
MVH

Mattias och Maria på fd S/Y Atlanta

Vi sov långt in på dagen då Mattias mådde sämre under natten och hade frossa. Vi trodde först att vi skulle bli kvar en dag eller två men hur det nu var så mådde Mattias bättre och vi beslutade att fortsätta. Vi åt frukost och sedan kastade vi loss. Vi stannade till och tankade diesel då den är betydligt billigare här i England än i Sverige. 

Vi hade till en början bra med vind och seglade då "wing on wing" med genua och kutterseglet utspirade. Efter några timmar blåste det mindre och vinden kom in låringsvis så vi hissade gennackern i stället. Som sämst hade vi 2 knops motström. Vi räknar med att komma fram till Kiel kanalen om ca 2,5 dygn och hoppas att det skall gå vägen då ett lågtryck är på väg att bildas över Nordsjön med vindar som kommer att uppnå stormstyrka.

Vi sov långt in på dagen efter vår sena kväll hos båten Stundom. Vi åt frukost och gav oss sedan iväg för att handla lite mat innan vi fortsatte seglatsen. Solen sken och värmde riktigt bra. Väl tillbaka, tog vi farväl av våra nya vänner, som skulle stanna ännu en dag. Vi kastade loss och blev ganska snart nerslussade och utsläppta från marinan.

Vi fick bra med vind och seglade "wing on wing" med genua och kutterseglet utspirade. Vi satte kurs mot Kiel kanalen men Mattias fick ont i magen och ville då gå till Dover i stället. Väl förtöjda "hammer head" på en av bryggorna på Dover marina, tog vi oss sedan in till city för att leta upp något ställe med "fast food". Det blev kebab. När vi var på väg tillbaka till båten, passerade vi ett gäng fiskare med hinkar fulla av fisk. Vi stannade till och pratade lite och kikade ner i hinkarna. De hade
dragit upp dog fish. En liten haj med leopardfläckig teckning. Efter vägning skulle hajen släppas tillbaka. De kunde leva upp till 12 timmar uan vattnen. Häftiga fiskar, deras skinn var strävt som sandpapper och de rörde sig som ålar eller ormar i hinken.

Våra föräldrar ringde och önskade oss en trevlig midsommar och berättade vad de hade för planer för dagen. Själva seglade vi framåt och diskuterade fram och tillbaka huruvida vi skulle fortsätta mot Kiel kanalen eller om vi skulle gå in i en marina över natten. Vi pratade också om vi skulle gå kanalerna i Belgien och Holland men kom fram till att det kommer ta för många dagar och vi vill gärna komma fram till Sverige tidigare.

Vi har haft lite kontakt med en annan svensk båt här i Engelska kanalen (Villou) och efter att vi avslutat ett samtal via VHF-radion blev vi uppropade av en annan svensk båt (Stundom) och de berättade att de skulle in till Marinan i Eastbourne och fira Midsommar. Vi bestämde oss också för att gå in där. Vi blev uppslussade till marinan och kunde lägga till vid en lång fin ponton. Vi blev överbjudna till Stundom på matjessill med tillbehör när vi hade knutit fast oss på pontonen. Vi fick oss ett Midsommarfirande
trots allt. Matjessillen smakade mycket gott och sällskapet var så trevligt att klockan hann bli tre på morgonen innan vi gick hem till vår båt.

Vi kastade loss och gav oss iväg i kulingvindar. Det var stora vågor men vi känner oss ganska garvade vid det här laget och vi styrde österut i god fart men mycket regn. Trafiken i kanalen är tät och det gäller att hålla utkik för här samsas man med STOOOORA fartyg, fiskebåtar och militärfartyg i en enda organiserad röra. Vi satsade på att komma iväg tidigt och nyttja de starka undanvindarna till att göra så mycket distans som möjligt. När kvällen sedan föll på gick vi över på 2-timmarsskiftgöring
och seglade vidare hela natten. Vi får se hur långt vi går utan avbrott.

Vi hade planer på att segla vidare men då det tokregnade och blåste hård kuling så bestämde vi oss för att bara softa hela dagen. Vi somnade om och vaknade vid 11.30 tiden, hörde regnet smattra och vinden tjuta i riggen, oh så somnade vi om igen. Efter att halva dagen gått tog vi oss kraft till att stiga upp och sedan käka en underbar frukost bestående av det mesta som vi saknat under året. Därefter gick vi ut på stan och turistade litet. Mattias kontrakterade en konstnär att måla en tavla som kommer
att illustrera scener ur hans gamla arbete inom polisen. Det blir lite dyrt men sannolikt väldigt bra. Konstnären var otroligt duktig i vart fall och väntelistan på en färdig färgmålning är ca 2 år. Väl tillbaka i varma sköna båten, satte vi igång datorn och plöjde tre avsnitt på raken av Sex and the City. Sedan var det sängdags och klockan satt på ringning inför morgonen därpå.

Vi vaknade till regn och ruskväder. På förmiddagen gick vi och handlade mat. Vi köpte en massa godsaker som vi saknat länge bla. jordgubbar, lax och palsternackor. Vi köpte en burk med Tikka masala curry, som vi tillagade på kvällen tillsammans med grönsaker och kyckling. Vi till och med köpte indiskt naan bröd.

Väl hemma saknade jag (Smulan) alla de grönsaker och den frukt vi köpt. "Vi" hade glömt den kvar i butiken. Eftersom vi ändå tänkt ta en promenad, beslutade vi oss för att ta vägen förbi butiken och fråga om vår påse fanns kvar, vilket den tack och lov gjorde. Sedan fortsatte vi vår promenad. Vi fastnade utanför ett konstgalleri och kunde inte motstå den vackra konsten, så vi gick in. Ägaren som även var konstnär stod och målade på en duk. Vi blev kvar ganska länge och pratade med Mark som han heter.

Väl hemma förberedde vi vår mumsiga middag som vi sedan avnjöt i sällskap av en DVD-film. Jordgubbar är bra gott och de vi köpte var slut till kvällen.

Runt lunchtid såg vi äntligen land. Vi ringde hem och pratade med våra föräldrar så snart vi fick mobilteckning. Vi kom fram till England och Falmouth vid fyra tiden.

Vi tog alla en varsin välbehövlig dusch innan vi gick in till stadens centrum för att hitta ett ställe för att få något att äta, vi var alla skithungriga. Calle passade på att kolla upp flyg- och tågkostnader till Nice i Frankrike på en resebyrå.

Det beslutades hastigt och lustigt att Calle skulle ta ett tåg till Bristol redan nu i kväll för att hinna med ett flyg i morgon bitti. Calle tog en hamburgare i farten samt beställde hämtning av en taxichaufför efter 15 minuter och sedan skyndade vi oss tillbaka till båten för att hämta Calles prylar. Taxin kom precis som vi kom upp på gatan utanför marinan och sedan for Calle sin kos. Plötsligt var vi själva igen.

Vi som inte ätit burgare gick till en Thairestaurang intill marinan och åt en jättegod middag med förrätt. Vi gick ifrån restaurangen proppmätta. Sedan gick vi tillbaka till båten och plockade i ordning innan vi kraschade i sängen trötta och belåtna. Det känns underbart att vara tillbaka till Europa igen. Vi kan om vi vill, dagssegla hela vägen hem till Sverige, vi får se hur vi gör med det. Vi kan också konstatera att det är betydligt jobbigare att korsa Atlanten österut jämfört med västerut. De här etapperna har innehållit kallt och blött väder, hårda vindar med många täta lågtryck som bildats i vår väg. Det känns som om vi klarar allt efter den här erfarenheten tillsammans.

Vi går fortfarande för motor och har i skrivandets stund en stark motsjö och båten smäller hårt i vågorna. Till kvällen/natten skall vindriktningen enligt väderleksrapporten vrida och det ser ut som om vi då ska kunna segla igen. Vi beräknar komma fram till England/Falmouth i morgon eftermiddag/kväll.

Calle lagar pannbiffar i gungandet och det ska smaka gott om en stund. På dessa två överseglingar som Calle varit med oss, har det visat sig att han är en utomordentligt duktig kock.

Som planen ser ut nu, går vi nog runt Danmark men det får vindarna bestämma när det drar ihop sig för den korta etappen.

Vinden dog ut i morse och vi fick starta motorn. Det var väntat och vi kommer som det ser ut att gå resterande tid för motor. Tur att tanken rymmer mycket diesel. Vi har inte fyllt dieseltanken sedan Bermuda.

Vi har ändrat oss (som vanligt) och går nu mot England/Falmouth i stället för till Frankrike i Engelska kanalen, som vi först tänkt. Vi kortar ner seglatsen med ett dygn på så sätt. Calle mönstrar av i Falmouth och fortsätter sedan med tåg mot Nice för att söka jobb på en annan och större båt, där han även kan få betalt.

Vi ska bestämma oss för om vi ska gå runt Danmark eller gå genom Kiel kanalen. Vi kommer fram till Europa tidigare än vad vi hade tänkt, inte för att det gör oss något. Vi ser fram emot att trampa svensk mark inom kort.

Idag när vi passerade 15:de longituden, var det dags för oss att flytta fram klockan en timme. Nu skiljer det "bara" en timme mellan svensk tid och den tid vi har ombord.

Solen skiner även dag och vinden har vridit en aning och vi har nu västliga vindar, mellan 10-12 m/s. Vi tror vi kommer vara framme i Frankrike om 4 dygn fr.o.m i kväll. Smulan bjöd på Satay kyckling och det var supergott. Mattias plottar vår position varje dag och vi kan nöjt konstatera att vi seglar ca 145 sjömil/dygn. Som det ser ut så kommer vindarna att dö ut de närmsta dygnen och vi räknar med att komma behöva köra motor en hel de de sista dygnen.

Vi har goda vindar och vi gjorde mellan 5-7 knop under dygnet. Ännu en dag med solsken, vilket gör livet ombord lite lättare. Stora diskussioner ombord; Ska man legalisera hasch i Sverige? Hur skadligt är alkohol? Vi börjar alla bli mer eller mindre uttråkade men är tacksamma så länge autopiloten fungerar och vi slipper handstyra. Dagen passerade mycket snabbt och snart var det kväll och dags att sova igen.

Dagarna bara tickar på och vi gör god fart mot Engelska kanalen. Vi har gått så mycket nord som möjligt de första 4 dagarna för att inte riskera att blåsas in/fast i Biscayabukten. Nu har vi dock nått en sådan latitud att vi har kunnat falla av för vinden och stäva mer öster ut och det känns bra att kunna gå rakt mot målet. Vindarna är bra och ger god fart och idag har det faktiskt varit ganska så soligt. Det händer inte mycket ombord så det finns inte så mycket annat att skriva om. Båten går fint och all sjösjuka är borta. Det börjar kännas som att vi närmar oss Sverige nu.

Vi såg tre containertfartyg under dagen och pratade med två av dem. En annan segelbåt i vår närhet hade uppfattat samtalet via VHF-radion och ropade upp oss. De är också på väg till Engelska kanalen. Vi fick färska väderrapporter av skepparen på segelbåten. Vi ska höras i morgon igen.

Vi har haft pendlande vind och betydligt lugnare sjö jämfört med gårdagen. Det här dygnet gjorde vi ca 130 sjömil. Vi provade att hissa gennackerseglet vid ett tillfälle men eftersom vinden var så byig, togs den snart ner igen. Jag (Smulan) mådde bättre idag. Resten av besättningen mår tack och lov bra. Vi läser för fullt och njuter av solen som tittade fram på förmiddagen. Solen värmde bra men det är långt ifrån så varmt att vi kan gå runt i T-shirt och shorts.

Natten var lugn och vi mötte en segelbåt under dygnet. Under eftermiddagen tittade solen fram. Det blåste mycket under hela dagen och vi gjorde sammanlagt ca 150 sjömil, vilket är mycket bra för Atlanta. Jag (Smulan) blev sjösjuk och var som en loska hela dagen. Tur för mig att det var Calles matfixardag, jag hade inte klarat av att stå i pentryt utan att kasta upp. Calle bjöd på spagetti och köttfärssås.